Namnlösa bloggen

The blog formerly known as OMG! Kubuntu!, Open source, funderingar och annat

Tag Arkiv: Tankar

Ett väldigt hattande fram och tillbaka


Som jag många gånger tidigare berättat kör jag ett ”triple boot” system – Ubuntu, PCLinuxOS och CrunchBang, detta konfigurerade jag i början på mars 2011 (om jag inte missminner mig).

Jag är numera student på en utbildning där vi kommer att hålla på en hel del med AutoCAD och eventuellt andra programvaror med samma syfte. Det har (tyvärr) gått upp för mig att jag mest troligt kommer vara tvungen att köra Windows igen och då kommer en av ovan nämnda distar att få ge vika. Tidigare har jag ju ansett PCLinuxOS vara mitt primära system och Ubuntu/CrunchBang vara hobbydistarna men den uppfattningen börjar ändra på sig. Det är inte direkt nåt fel på ”PCLOS” men jag har på sistone börjat känna att jag lagt ner onödigt mycket tid på saker som jag inte alls behövt fundera på när jag kört Ubuntu. Största tidsboven är nog faktiskt inställningen för rendering av fonter.

Om jag nu utgår från att Windows 7 kommer att installeras för att köra AutoCAD och Ubuntu för allt annat så kommer jag ändå ha väldigt mycket att göra för att hålla båda systemen i gott skick. Ska jag ha ytterligare ett system installerat? Vilket? Kommer jag ha tid att administrera det?

PCLinuxOS är ju av typen ”rolling release” och det kommer en hel del uppdateringar varje vecka. Att inte starta det systemet under 1-2 veckors tid skulle innebära att det tog onödigt mycket tid bara för att uppdatera allt, men om jag skulle installera CrunchBang skulle det inte vara nåt problem eftersom antalet uppdateringar där är betydligt färre.

Jag måste nog fundera lite till innan jag kan bestämma mig för det finns ju ett tredje alternativ också – dual boot med bara Win7 och Ubuntu. I det fallet skulle jag skapa en användare i Ubuntu enbart för att testa saker, men de testerna skulle ju i så fall bli på en lite lägre nivå eftersom jag ju skulle vara inloggad på samma system som min huvudanvändare och därmed kunna förstöra stabiliteten för denne.

Jag blev visst inte så mycket klokare…

Annonser

SGRHMPFF, eller: Ljudet som utstötes när människor inte kan ta bladet från munnen.


Detta inlägg kommer, som rubriken skvallrar om, handla om människor som av (för mig) outgrundliga anledningar inte kan säga som det är eller hänvisa till rätt person på en gång utan istället ödslar både sin egen och min tid.

Jag sökte tidigare ett jobb som annonserades ut via ett bemanningsföretag. I annonsen på hemsidan fanns det inte någon kontaktperson nämnd men samma annons fanns även på arbetsförmedlingens hemsida, där stod namnet på en person. Jag har varit i kontakt med detta bemanningsföretag ett antal gånger tidigare och i de fallen har jag pratat med en annan person än kvinnan vars namn stod i annonsen. Lite misstänksam var jag när jag ringde upp denna kvinna och jag frågade om det var henne jag skulle prata med angående jobbet som xxx. Hon sa att det gick bra och berättade lite om tjänsten, allt verkade med andra ord normalt. När jag idag skulle ringa upp igen för att höra hur rekryteringen förflöt sa hon att det inte var hon som
hade hand om det utan en annan person (den person jag haft kontakt med förut). Jag ringde då upp henne bara för att få höra att de redan hade bestämt sig för två kandidater att presentera för kunden. Jag hade alltså aldrig varit aktuell för tjänsten då mitt uppföljningssamtal inte varit till rätt person (trots att den personen stod i annonsen). Snopen tackade jag för samtalet och lade på luren – det är i detta läge det passande ”ordet” SGHRMPFF kommer. Varför kunde inte den första kvinnan ta bladet från munnen och säga som det var, från början alltså. Om jag ringer för att få information om en tjänst som utannonseras och frågar om jag kommit till rätt person så borde det väl inte vara så svårt att hänvisa mig till den som har hand om rekryteringen. Två veckors väntan förgäves.

Det finns så klart andra jobb och just detta var kanske inte ett drömjobb men jag vill lösa denna situation så fort som möjligt, då underlättar det om människor inte ödslar min tid.

När jag började skriva detta inlägg på förmiddagen hade jag betydligt fler tankar och upprörda känslor, dessvärre(?) hade jag inte möjlighet att skriva klart allt på en gång så texten blev kanske lite mer sammanhängande samtidigt som de ilskna orden blev färre. Så kan det gå…

~~~~~
, , ,

Människan och samhället


Jag läste nyss ett blogginlägg som fick mig att fundera lite grand på vad man skulle kunna kalla ”människan och samhället”.

Jag stör mig lite på (fast vem gör inte det iofs) personer som inte kan tänka sig att de har fel och alltid hävdar saker tvärsäkert trots att de egentligen inte vet. Om de sedan blir motbevisade brukar de till råga på allt bli arga/irriterade vilket gör att man nästan känner en skyldighet att be om ursäkt fast det snarare skulle vara dessa människor som gjorde det. Att vid vuxen ålder inte kunna inse att man inte vet allting och att man inte vinner nåt på att låtsas veta saker när man egentligen bara gissar eller tror sig veta känns ju lite underligt, kopplar man sedan ihop det beteendet med en rädsla eller obekvämhet för att ha fel blir det ju ännu märkligare, då kanske det är bättre att hålla tyst. Två passande citat här vore nog:

”It’s so simple to be wise. Just think of something stupid to say and then don’t say it”

– Sam Levenson

”It’s better to keep your mouth shut and be thought a fool than to open it and remove all doubt.”

– Mark Twain

Hur samhället ter sig idag är också intressant. Förmågan att glömma eller förneka saker är till stor del en försvarsmekanism för att förhindra kognitiv dissonans. Det har sannolikt mycket med förväntningar utifrån att göra, för alla SKA ju ha den senaste mobilen/TV:n/etc. och alla SKA ha dyra/moderna kläder, alla SKA ha råd att åka utomlands minst en gång/år osv. Att de kanske inte blir lyckliga av det skulle vara allt för smärtsamt att inse (d.v.s. leda till kognitiv dissonans) så därför intalar folk sig att allt är bra. Det är lite lustigt egentligen, för väldigt många strävar samtidigt efter att skilja sig från mängden, men de sätter vanligtvis fokus på utseende och ofta genom att göra saker som nån annan redan gjort.

Kontentan av det hela skulle man kunna säga är människors rädsla för att vara annorlunda samt ett onormalt stort fokus på dem själva i alla situationer (så till den milda grad att de knappast skulle märka någon som var annorlunda).

~~~~~
, , ,

Chakra Linux


Idag har jag testat en (för mig) ny Linuxdistribution – Chakra Linux. Den är sprungen ur Arch Linux och är väldigt lätt på resurser. Skrivbordsmiljön är (så klart) KDE.  >> Chakra på DistroWatch.com

Jag har bara testat den via en live-CD men upplevelsen var ändå så pass stor att jag t.o.m. började fundera på att installera den nån gång i framtiden. Framför allt var det p.g.a grafiken som flöt på bättre än jag nångonsin sett den göra med mitt Radeon X600, inga som helst problem med skrivbordseffekterna eller uppspelning av Flash. Sen fanns det andra intressanta grejer, t.ex. Chakra Bundle System. PCLinuxOS som jag tidigare funderat mycket på är ju av typen ”rolling release”, Chakra däremot kallar sitt system för ”half-rolling release model”.

Mycket mer än så här kan jag inte skriva just nu eftersom jag inte hunnit testa eller läsa så mycket mer men jag ska ändå visa lite skärmdumpar från min ”åktur”

Chakra - Skrivbordet

Skrivbordstemat heter NEDA och programtemat är Oxygen

Dolphin använder sig av "bubblor" för att visa info om dina filer

Webbläsaren är Rekonq

Jag har sökt efter skrivbordstemat NEDA på google men inte kunnat hitta det. Enligt en kommentar i ett blogginlägg ska det laddas upp till kde-look.org när Chakra är i beta-stadiet.

Framtida installation av Linuxdistro med KDE

Efter att ha funderat lite på anledningen till varför 3D-prestandan i Kubuntu (och Ubuntu) är så mycket sämre än i PCLinuxOS och Chakra beslöt jag mig för att testa att uppgradera till samma Linuxkärna som finns i Chakra.

I mitt Kubuntu 10.04 används Linux 2.6.32 och i Chakra användes 2.6.35. Det fanns en ”backportad” version av 2.6.35 i förrådet så jag installerade den – ingen skillnad. Då beslöt jag mig för att även kopiera över xorg.conf som skapas vid live-körningen av Chakra – ingen skillnad!

Att 3D-prestandan är låg är inte direkt nån ”showstopper” men ett skrivbord helt utan Kompositionshanterare (eng. Compositing) är däremot det. P.g.a detta har jag tittat på några olika möjligheter men inte hittat nån som funkar helt klockrent ännu. Xcompmgr eller Cairo Compmgr tillsammans med antingen Kwin eller OpenBox (enbart som fönsterhanterare) har funkat hyfsat men ingen av dessa kombinationer har varit tillfredsställande för mig så nu sitter jag med Compiz igen. Det är inte optimalt i KDE men det funkar ändå bäst av alternativen jag prövat.

Eftersom jag planerar att byta till PCLinuxOS vad det lider så kommer underrubriken till denna blogg att vara felaktig, därför funderar jag på ätt ändra ”OMG Kubuntu” till OMG KDE fast det tål att tänkas på lite till. Hur som helst, anledningen till mitt byte kommer till stor del bero på sättet som systemet uppgraderas på, min tanke är att en ”rolling release” ska uppfylla mina mål bättre än Kubuntus metod där man släpper nya versioner var 6:e månad. Det är ju såklart inget tvång att uppgradera/nyinstallera då och jag har hittills skippat varannan gång men förhoppningsvis ska ett system liknande PCLOS eller Chakra passa mig bättre.

Nu har jag svamlat tillräckligt, blev rätt rörigt när ett inlägg om Chakra kom att handla om nåt helt annat, nåja 😉

—–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Och årets stolpskott är…


…skolchefen i Kiruna som vill införa ett system där lärarnas lön ska stå i relation till elevernas betyg.

Ja just det, det verkar ju som en alldeles lysande idé – INTE. Om det fanns nån rättvisa skulle ju den skola där resultaten är sämst få en pott med pengar för att rusta upp och höja kvalitén på skolan, eventuellt nån krona till personalen också, men i första hand skulle ju satsningen gå till eleverna.

Som tur är säger lärarfacken nej så det borde ju ge en liten vink till beslutsfattarna.

—–

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

PCLinuxOS 2010!!


Det blev till sist läge för att installera PCLOS på den stationära datorn. Nu finns det alltså en gammal WinXP installation (för säkerhets skull) Linux Mint 5 (enda distributionen som funkar med ATI:s proprietära drivare) samt nya, fräscha PCLinuxOS 2010.

Det där med grafikdrivarna är ju lite knäppt, ATI (som ju nu är uppköpta av AMD) bestämde sig helt sonika för att de hade tillverkat alldeles för många grafikkort och nu skulle man inte skapa nya grafikdrivrutiner för en mängd med kort. I den stationära datorn sitter ett Radeon 9600 och tack och lov funkar de fria (som i free speech) drivarna ganska bra, enda problemet är att få TV-out att funka, men det går med lite pill (kommentera gärna detta inlägg så ska jag försöka hjälpa).

På min bärbara har jag till sist varit tvungen att ge upp KWin till förmån för Compiz. Prestandaskillnaden är som natt och dag, och då går det ändå inte så smidigt som jag skulle önska. Det sitter ett Radeon X600 i den så det stöds bara av de fria drivarna och av någon anledning har prestandan blivit sämre i de nya versionerna. Jag upptäckte dock att versionen som följer med PCLinuxOS var äldre än den i Kubuntu och därmed var det rätt så bra prestanda, en ganska positiv överraskning.

Nu står jag inför ett litet dilemma (i-landsproblem, jag vet): ska jag ge sjutton i Kubuntu till förmån för PCLinuxOS? När jag testkörde Ubuntu (som jag tidigare berättat att jag ska installera) upptäckte jag att det flyter på mycket bättre än Kubuntu. Är orsaken KWin? Det har jag inte riktig kommit till botten med, men jag upptäckte som sagt att prestandan förbättrades när jag bytte till Compiz. En sak som (i alla fall ibland) kan vara till fördel är att PCLOS är en ”rolling release”, vilket betyder att både program och systemkomponenter uppdateras rullande vartefter de släpps. I (K)ubuntu-världen får man hålla till godo med de versioner som finns i förrådet för den releasen eller lägga till s.k. PPA:s, personal package archives. Dessa kan både ses som en risk och en tillgång, risken ligger i att man inte kan veta säkert vem som ligger bakom paketen och hur länge de kommer uppdateras. Nackdelen med en ”rolling release” ligger i att risken (i alla fall i teorin) är större att en uppdatering ”pajar” systemet. Jag har inte kört någon sådan distribution tidigare så jag har dessvärre ingen koll på hur ofta sånt händer men enligt vad jag hört så ska det i regel inte vara några problem.

Jag insåg plötsligt att jag kan komma att ha 2 st installationer av distar med rullande släppcykel, CrunchBang är ju även den en sådan. Apropå CrunchBang: jag har i dagarna insett att det kommer att vara helt perfekt att köra VirtualBox eller VMware därifrån eftersom det är så resurssnålt. Jag är lite sugen på att testa Windows 7 virtuellt och eftersom min dator inte är nån speedkula med dagens mått hoppas jag att ett resurssnålare operativsystem ska kunna kompensera lite.

Nu till mina reflektioner angående PCLinuxOS.

Till att börja med när live-CD:n har bootat klart ser skrivbordet ut som bilden nedan:

Live desktop

Man använder sig av den ”klassiska” menyn (d.v.s. det äldre utseendet), många verkar föredra att ha det så men för min egen del känns det ganska rörigt. Dessutom finns det ingen beskrivning/kommentar av vad alla program är/gör, så om du inte är bekant med dem vet du inte vad de är. T.ex. KRDC, vad är det? Säger inte så mycket för den som inte är insatt. I den nya menyn (Kickoff) ser det ut som följande:

I mitt tycke mycket bättre för de som inte har koll på alla program. I övrigt var det inte nåt särskilt att anmärka på och jag körde igång installationen. Nu har jag inga skärmdumpar från den, men en sak som kändes lite onödigt krånglig var partitioneringen. Det var inga problem att få gjort det jag ville (kunde t.o.m. välja var NTFS-partitionerna skulle monteras) men det var inte lika enkelt upplagt som installeraren som används i Ubuntu.

Det som sedan hände när installationen var klar och jag startat om datorn var däremot ganska märkligt. Skrivbordet jag möts av ser ut så här:

Skrivbordet efter inloggning

Inte särskilt likt skrivbordet som man möts av när man kör live-CD:n. För mig var det inga problem att ändra allt så det blir som jag vill ha det men jag kan tänka mig att många blivit förvånade och kanske lite ställda när de loggat in första gången efter att ha installerat.

Efter att ha uppgraderat till KDE 4.5.3 samt gjort vissa mindre ändringar i utseendet ser mitt skrivbord nu ut på följande sätt:

KDE 4.5.3 + andra inställningar

Efter någon vecka skulle jag lägga till en ny användare på datorn, då märker jag till min stora förvåning att det användarkontot får samma skrivbord som användes vid live-CD:n. Ganska märkligt, enda förklaringen skulle vara att jag glömt radera nån konfigurationsfil som gömt sig i min hemmamapp, jag formaterade nämligen inte den partitionen utan raderade (vad jag trodde) alla konfigurationsfiler för den användaren.

En annan sak som jag märkt under den gångna veckan (men som jag ändå inte tänker lasta PCLOS för) är en relativ seghet vad gäller uppdateringar och installationer från mjukvaruförråden. Jag säger relativ för man kan inte direkt säga att det går långsamt, men det går heller inte lika fort som i Ubuntu/Kubuntu. Min misstanke (som jag dock inte har belägg för) är att det beror på hanteringen av RPM-filerna. PCLOS-förrådet innehåller ju RPM-paket till skillnad mot Ubuntu/Kubuntu som innehåller DEB-paket. Om någon kan bekräfta eller förneka denna teori får ni gärna kommentera i bloggen.

Det blev ett långt inlägg denna gång, men slutligen vill jag bara säga att de som vill ha en stabil linuxdistribution med KDE kan med fördel spana in PCLinuxOS 2010.

—–

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Högskoleprovet 2010


Den 23:e oktober skrev jag högskoleprovet. Nu finns normeringstabellen ute på studera.nu. Totalt 43 886 personer skrev höstens prov och medelvärdet låg på 0.9.

Om jag har räknat rätt så fick jag ett relativt bra resultat, men ändå inte så bra som jag hoppats. Högskoleprovet är min enda chans om jag vill komma in på någon av de populärare utbildningarna för mina gymnasiebetyg är inte nåt jag kan konkurrera med (tyvärr). På den tiden handlade det bara om att klara kurserna och få ett slutbetyg, inget annat.

Nu verkar det i alla fall som att mitt resultat är högre än det intervall (0,8-1,1) som största delen av provdeltagarna ligger i, om det räcker hela vägen till att bli antagen återstår att se men jag har för mig att det skulle vara tillräckligt baserat på statistik från tidigare års antagningar.

Lite surt känns det ändå för på ett av delmomenten fick jag tidsbrist och var tvungen att chansa på 5-6 frågor, och på ett annat ”tänkte jag för mycket” och ändrade mina svar så där rykte det en och annan poäng också. Det är ju förstås inte hela världen men marginalerna är ändå så pass små (ca 4 rätta svar / tiondels poäng) så jag borde ha kunnat få kanske 2 tiondelar högre.

Fast ännu har jag ju inte resultatet förstås, det kan ju lika väl vara ogiltigförklarat p.g.a. nån teknikalitet 😉

Inget PCLinuxOS trots allt


Jag har ju tidigare skrivit att jag tänkte installera PCLinuxOS på min nya hårddisk men efter att ha funderat en hel del så har jag ändrat mig. Det ska istället bli Ubuntu 10.10 på den partitionen, de 2 andra systemen kommer dock att bli de jag skrivit tidigare (Kubuntu 10.04 + CrunchBang Statler).

Däremot ska jag nog lägga in PCLOS på den gamla stationära datorn. För närvarande är Windows XP, Linux Mint 5 (GNOME) samt Linux Mint 7 (KDE) installerade på den. I så fall skulle jag nog ta bort Mint 7 till förmån för PCLOS. Funderade lite på att ersätta Win XP med Win 7, fast det skulle nog bli alldeles för mycket att göra, man har ju inte all tid i världen direkt. Ett annat alternativ är ju att köra Seven virtuellt från CrunchBang, får nog spåna vidare på det.

Om vi hoppar tillbaka lite så är anledningen till att jag vill köra Ubuntu igen att jag testkörde live-CD:n av senaste releasen, den kändes mycket polerad och även om jag är mycket nöjd med Kubuntu så vill jag gärna ha GNOME installerat också. Först funderade jag på att helt enkelt installera GNOME-skrivbordet i Kubuntu, det är inte alldeles ovanligt att göra det, men jag har läst om problem som uppstått för andra så det känns inte riktigt rätt. Och eftersom jag redan hade bokat plats för Kubuntu och CruchBang så kommer det helt enkelt bli PCLOS som får vika undan.

Ubuntu 10.10 kommer sannolikt inte att stanna särskilt länge på sin partition. Jag har nämligen tänkt uppgradera den relativt ofta, eventuellt redan när 11.04 släpps.

De som följt med lite i rapporteringen på IDG.se har kunnat läsa att det kommer att hända mycket i Ubuntu framöver. Tidigare såg det ju ut som att det var i KDE-lägret som idéerna fanns men nu har alltså Ubuntu beslutat sig för att överge Gnome till förmån för det egenutvecklade Unity. Exakt vad det kommer innebära återstår att se men många verkar vara kritiska till det beslutet. Niklas Andersson på TechWorld har en fundering på sin blogg angående detta.

Nä, nu har jag nog svamlat klart för ikväll. Återkommer sinom tid.

Service sinkas av omodern teknik


På svt.se kunde vi igår läsa om en rapport från Riksrevisionen. De kritiserar sättet som information utbyts mellan olika myndigheter, a-kassor och kommuner och vädjar till regeringen att se över lagstiftningen samt att ta initiativ till en ökad samordning mellan dessa. Anledningen till problemet ska vara att stor del av kommunikationen kräver kontakt via telefon eller post.

Samtidigt kan vi läsa om samma rapport på DN.se. I den artikeln framgår det även att det finns ett problem med att informationsutbyten inte alltid är tillåtna.

Anders Viklund, revisionsdirektör på Riksrevisionen:

Försäkringskassan har inte rätt att meddela Kronofogdemyndigheten att man gör utbetalningar trots att man ser att det finns ärenden där kronofogden kan inhämta pengar.

Ett exempel som stärker tesen ”det ska vara lätt att göra rätt”  är när informationsnutbytet blir krångligt. Då kan det hända att tjänstemän inte tar del av information från myndigheterna.

Anders Viklund igen:

Vissa kommuner måste inhämta informationen manuellt och det är sannolikt att man låter bli det.

Att läget ser ut som det gör är tråkigt, men inte direkt nån nyhet om man någon gång har varit i kontakt med t.ex. Försäkringskassan (”det går varken snabbt”). Jag satt faktiskt själv och funderade på varför vi i dagens samhälle måste skicka brev med snigelposten eller ringa samtal när man egentligen borde kunna sköta allt via nätet. Nu har vi fått svaret, och vi kan bara hoppas att regeringen tar denna rapport på allvar. Jag vill att Arbetsförmedlingen ska kunna se vilken a-kassa jag tillhör, och jag vill att Försäkringskassan ska kunna kontakta a-kassan för att få uppgifter när de behöver det.

Tänk vad fort saker och ting skulle kunna gå om vi samarbetade lite istället.

Bestämt mig


Nu har jag till sist bestämt mig för vilka distributioner jag ska installera. Igår testkörde jag CrunchBang 10 (statler alpha 2) och det verkade funka fint. När jag idag skulle testa PCLinuxOS 2010 stötte jag däremot på patrull. Slösade 2 st cd-skivor (felbrända på nåt sätt) innan jag till sist startade den stationära datorn och brände en cd-rw. Jag har haft problem tidigare när jag velat testa Mandriva, misstänker att PCLOS använder samma typ av live-cd. Fast jag vet ju inte riktigt om det är brännaren i min bärbara eller om det var skivorna det var fel på, borde väl egentligen ha testat att bränna rw-skivan i den bärbara datorn i stället.

Nåja, det var i all fall intressant att testa en anna distribution med KDE, jag har ju annars bara kört Linux Mint KDE och Kubuntu. Nu återstår bara att se till att jag har en aktuell backup på mina filer samt lite tid över så ska jag köra igång med installationerna.