Namnlösa bloggen

The blog formerly known as OMG! Kubuntu!, Open source, funderingar och annat

Kategoriarkiv: Allmänt

2011


The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A San Francisco cable car holds 60 people. This blog was viewed about 1 500 times in 2011. If it were a cable car, it would take about 25 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Triple boot


Jaha, nu har jag tillsist bestämt mig. Det blir Ubuntu och CrunchBang som får stanna kvar på hårddisken och PCLinuxOS som får lämna plats för Windows. Jag kommer att behöva köra en hel del CAD under utbildningstiden och då känns det vettigare att installera Windows och vara säker på att programmen funkar som det är tänkt istället för att pilla med inställningar i Wine.

Jag har kört CrunchBang lite mer under denna vecka och det känns riktigt trevligt när datorn arbetar så snabbt, ingen seghet alls (inte för att jag upplevt några problem med det sen jag bytte till Linux). Allt går blixtrande snabbt. Mitt största problem har varit att jag inte gillat utseendet som används som standard men nu har jag funnit en bot på det – Oxygen Molecule.

Gillar det skarpt!

  

Här kommer en skärmdump på bakgrunden:

Löjligt egentligen att utseendet kan ha sån betydelse men så är det för mig.

Om jag får tid i helgen ska jag montera min gamla hårddisk i datorn och testa en dual boot med Windows 7 och Ubuntu 11.10. Om det funkar bra så rensar jag den disk som sitter i nu och installerar den konfiguration jag nämnde tidigare, Ubuntu, CrunchBang och Windows.

På återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ett väldigt hattande fram och tillbaka


Som jag många gånger tidigare berättat kör jag ett ”triple boot” system – Ubuntu, PCLinuxOS och CrunchBang, detta konfigurerade jag i början på mars 2011 (om jag inte missminner mig).

Jag är numera student på en utbildning där vi kommer att hålla på en hel del med AutoCAD och eventuellt andra programvaror med samma syfte. Det har (tyvärr) gått upp för mig att jag mest troligt kommer vara tvungen att köra Windows igen och då kommer en av ovan nämnda distar att få ge vika. Tidigare har jag ju ansett PCLinuxOS vara mitt primära system och Ubuntu/CrunchBang vara hobbydistarna men den uppfattningen börjar ändra på sig. Det är inte direkt nåt fel på ”PCLOS” men jag har på sistone börjat känna att jag lagt ner onödigt mycket tid på saker som jag inte alls behövt fundera på när jag kört Ubuntu. Största tidsboven är nog faktiskt inställningen för rendering av fonter.

Om jag nu utgår från att Windows 7 kommer att installeras för att köra AutoCAD och Ubuntu för allt annat så kommer jag ändå ha väldigt mycket att göra för att hålla båda systemen i gott skick. Ska jag ha ytterligare ett system installerat? Vilket? Kommer jag ha tid att administrera det?

PCLinuxOS är ju av typen ”rolling release” och det kommer en hel del uppdateringar varje vecka. Att inte starta det systemet under 1-2 veckors tid skulle innebära att det tog onödigt mycket tid bara för att uppdatera allt, men om jag skulle installera CrunchBang skulle det inte vara nåt problem eftersom antalet uppdateringar där är betydligt färre.

Jag måste nog fundera lite till innan jag kan bestämma mig för det finns ju ett tredje alternativ också – dual boot med bara Win7 och Ubuntu. I det fallet skulle jag skapa en användare i Ubuntu enbart för att testa saker, men de testerna skulle ju i så fall bli på en lite lägre nivå eftersom jag ju skulle vara inloggad på samma system som min huvudanvändare och därmed kunna förstöra stabiliteten för denne.

Jag blev visst inte så mycket klokare…

En uppdatering


Bloggen tog sommarlov och tanken var att nya inlägg skulle börja skrivas i Augusti. Så blev det dock inte.

I mitten på Juli kom antagningsbeskedet från högskolan, jag hade blivit antagen. Mycket skulle fixas fram till dess och eftersom jag redan hade ont om fritid fick bloggandet vänta. Nu har jag i alla fall börjat plugga – Samhällsbyggnad på LTU. Om allt går vägen är jag klar 2013.

Eventuellt kommer jag bli tvungen att ändra lite på min triple boot. Som jag tidigare skrivit kör jag PCLinuxOS, Ubuntu och CrunchBang. Jag kommer att hålla på en del med AutoCAD under studietiden och då verkar det inte bättre än att jag måste installera Windows igen, och i så fall blir det CrunchBang som får ge plats. Inte för att jag vill göra mig av med CrunchBang men det blir helt enkelt för mycket jobb med att hålla igång tre system samtidigt. Det kommer ju förstås bli en triple boot ändå, fast den stora skillnaden blir då att Windows inte kommer startas ens i närheten lika många gånger som CrunchBang. Jag skulle nog egentligen klara mig med enbart PCLinuxOS och Windows, men det kan ibland vara kul att köra Ubuntu också.

Om det blir så att jag installerar Windows igen får jag väl börja blogga om det också, precis som han som skriver Linux in Exile.

Over and out!

~~~~~
, , , ,

SGRHMPFF, eller: Ljudet som utstötes när människor inte kan ta bladet från munnen.


Detta inlägg kommer, som rubriken skvallrar om, handla om människor som av (för mig) outgrundliga anledningar inte kan säga som det är eller hänvisa till rätt person på en gång utan istället ödslar både sin egen och min tid.

Jag sökte tidigare ett jobb som annonserades ut via ett bemanningsföretag. I annonsen på hemsidan fanns det inte någon kontaktperson nämnd men samma annons fanns även på arbetsförmedlingens hemsida, där stod namnet på en person. Jag har varit i kontakt med detta bemanningsföretag ett antal gånger tidigare och i de fallen har jag pratat med en annan person än kvinnan vars namn stod i annonsen. Lite misstänksam var jag när jag ringde upp denna kvinna och jag frågade om det var henne jag skulle prata med angående jobbet som xxx. Hon sa att det gick bra och berättade lite om tjänsten, allt verkade med andra ord normalt. När jag idag skulle ringa upp igen för att höra hur rekryteringen förflöt sa hon att det inte var hon som
hade hand om det utan en annan person (den person jag haft kontakt med förut). Jag ringde då upp henne bara för att få höra att de redan hade bestämt sig för två kandidater att presentera för kunden. Jag hade alltså aldrig varit aktuell för tjänsten då mitt uppföljningssamtal inte varit till rätt person (trots att den personen stod i annonsen). Snopen tackade jag för samtalet och lade på luren – det är i detta läge det passande ”ordet” SGHRMPFF kommer. Varför kunde inte den första kvinnan ta bladet från munnen och säga som det var, från början alltså. Om jag ringer för att få information om en tjänst som utannonseras och frågar om jag kommit till rätt person så borde det väl inte vara så svårt att hänvisa mig till den som har hand om rekryteringen. Två veckors väntan förgäves.

Det finns så klart andra jobb och just detta var kanske inte ett drömjobb men jag vill lösa denna situation så fort som möjligt, då underlättar det om människor inte ödslar min tid.

När jag började skriva detta inlägg på förmiddagen hade jag betydligt fler tankar och upprörda känslor, dessvärre(?) hade jag inte möjlighet att skriva klart allt på en gång så texten blev kanske lite mer sammanhängande samtidigt som de ilskna orden blev färre. Så kan det gå…

~~~~~
, , ,

Grooveshark + Google Chrome App Mode


Som säkert många känner till har Spotify infört flera begränsningar för alla Spotify Free-användare. Numera kan man bara lyssna 10h per månad och som mest spela upp samma låt 5 gånger (totalt alltså, bye bye spellistor).

Jag har p.g.a. detta börjat titta lite på en liknande tjänst som heter Grooveshark. Det finns inte någon separat spelare utan man använder sig av sin webbläsare (och ser till att Flash-blockeraren tillåter material från grooveshark.com). Musikutbudet är inte riktigt lika stort som i Spotify men min uppfattning är att det växer i alla fall och det är bara en låt jag inte hittat hittills (1979 med Smashing Pumpkins)

Detta att använda webbläsaren kan ju tyckas vara ganska smidigt men själv tycker jag att det blir på tok för många störande intryck med alla bokmärken och adressfält, sökfält m.m. De som använder sig av Google Chrome eller Chromium kan dock starta webbläsaren i ”app mode” vilket för med sig att gränssnittet blir betydligt trevligare.

På så vis blir vi kvitt alla störande/onödiga intryck och kan fokusera på själva musikspelaren.

Hur gör man då detta? Vi trycker Alt+F2 och skriver:

google-chrome --app=http://grooveshark.com/#/

Jag tycker om att automatisera så mycket som möjligt så därför kan vi skapa ett bash-skript med följande text inuti:

#!/bin/bash
(exec google-chrome --app=http://grooveshark.com/#/) &

Detta placerar vi sedan i valfri mapp men enklast är om man sätter det i mappen bin inne i sin hemmamapp, då kan programmet startas enkelt utan att behöva skriva hela sökvägen.

Nästa steg blir att skapa en .desktop-fil som gör att programmet dyker upp i vårt menysystem (om man kör Gnome eller KDE dvs). Vi öppnar vår föredragna texteditor och klistrar in följande:

[Desktop Entry]
Version=1.0
Type=Application
InitialPreference=15
Name=Grooveshark
GenericName=Grooveshark
Comment=Grooveshark - Listen to Free Music Online - Internet Radio - Free MP3 Streaming
Exec=grooveshark
TryExec=grooveshark
Icon=grooveshark
Terminal=false
Categories=AudioVideo;Player;Qt;X-MandrivaLinux-Multimedia-Sound;
StartupNotify=false
Encoding=UTF-8
X-Desktop-File-Install-Version=0.11

Spara sedan filen som grooveshark.desktop under

 /home/<användarnamn>/.local/share/applications

I texten ovan kan vi se att jag döpte mitt bash-skript till grooveshark (raden som börjar med Exec) och eftersom jag placerade det i min privata bin-mapp behöver jag inte skriva hela sökvägen utan endast namnet på den körbara filen. Raden Categories kommer sannolikt bara fungera om du kör PCLinuxOS eller Mandriva, i Ubuntu 10.10 kan du istället skriva

Categories=GTK;Audio;AudioVideo;

Raden där det står Icon anpassas efter var din ikon finns sparad. Jag laddade ner min ikon härifrån, sedan sparade jag den under

 /home/<användarnamn>/.local/share/icons/hicolor/48x48/apps

Ååh hej med Farbor Frej…  och så har vi fått oss en skrivbordsapplikation 😉

  

~~~~~
, , , , , ,

Spotify begränsar sin gratisversion

Människan och samhället


Jag läste nyss ett blogginlägg som fick mig att fundera lite grand på vad man skulle kunna kalla ”människan och samhället”.

Jag stör mig lite på (fast vem gör inte det iofs) personer som inte kan tänka sig att de har fel och alltid hävdar saker tvärsäkert trots att de egentligen inte vet. Om de sedan blir motbevisade brukar de till råga på allt bli arga/irriterade vilket gör att man nästan känner en skyldighet att be om ursäkt fast det snarare skulle vara dessa människor som gjorde det. Att vid vuxen ålder inte kunna inse att man inte vet allting och att man inte vinner nåt på att låtsas veta saker när man egentligen bara gissar eller tror sig veta känns ju lite underligt, kopplar man sedan ihop det beteendet med en rädsla eller obekvämhet för att ha fel blir det ju ännu märkligare, då kanske det är bättre att hålla tyst. Två passande citat här vore nog:

”It’s so simple to be wise. Just think of something stupid to say and then don’t say it”

– Sam Levenson

”It’s better to keep your mouth shut and be thought a fool than to open it and remove all doubt.”

– Mark Twain

Hur samhället ter sig idag är också intressant. Förmågan att glömma eller förneka saker är till stor del en försvarsmekanism för att förhindra kognitiv dissonans. Det har sannolikt mycket med förväntningar utifrån att göra, för alla SKA ju ha den senaste mobilen/TV:n/etc. och alla SKA ha dyra/moderna kläder, alla SKA ha råd att åka utomlands minst en gång/år osv. Att de kanske inte blir lyckliga av det skulle vara allt för smärtsamt att inse (d.v.s. leda till kognitiv dissonans) så därför intalar folk sig att allt är bra. Det är lite lustigt egentligen, för väldigt många strävar samtidigt efter att skilja sig från mängden, men de sätter vanligtvis fokus på utseende och ofta genom att göra saker som nån annan redan gjort.

Kontentan av det hela skulle man kunna säga är människors rädsla för att vara annorlunda samt ett onormalt stort fokus på dem själva i alla situationer (så till den milda grad att de knappast skulle märka någon som var annorlunda).

~~~~~
, , ,

HOWTO: Enkel backup av kalenderdata med Dropbox


Tänkte lite kort beskriva ett smidigt sätt att ta backup av sin personliga kalender med hjälp av Dropbox. Själv använder jag mig numer av Thunderbird + Lightning men detta borde funka med de flesta program.

  1. I Thunderbird högerklickar vi (i listan till vänster) på den kalender vi vill ta backup på och väljer exportera kalender. Vi ger kalendern ett lämpligt namn och sparar den på valfritt ställe i mappen Dropbox inne i hemmamappen.
  2. Nu högerklickar vi igen i listan till vänster, men denna gång väljer vi ny kalender. I dialogrutan som kommer upp väljer vi kalender på nätverket, här väljer vi sedan formatet iCalendar (ics) och fyller i sökvägen till den tidigare exporterade kalendern:
    file:///home/<användarnamn>/Dropbox/kalender.ics

  3. Nu klickar vi oss vidare i guiden, i nästa steg väljer vi ett namn och en färg på vår kalender och sedan är det klart!

    Nu kommer kalendern alltid att backupas så länge vi är online, men glöm ändå inte att ta manuella backuper av viktig data. 🙂

~~~~~
, , , , ,

Grattis bloggen!


Grattis bloggen, du fyllde 1 år söndagen den 6:e mars. Det har inte blivit riktigt som jag tänkte mig, dels p.g.a. motivation och dels p.g.a. tidsbrist, men 40 inlägg (41 med detta) och i skrivande stund 632 besökare visar väl att jag och förhoppningsvis även mina besökare har fått ut nåt av detta projekt.

När jag började blogga körde jag Linux Mint 7 som jag knappa halvåret senare ”uppgraderade” till Kubuntu 10.04. I December installerade jag PCLinuxOS 2010 på den gamla stationära datorn och blev så fäst vid det att jag beslutade mig för att installera det vid nästa ominstallation av min bärbara. Jag har dock inte tagit mig tid att göra slag i saken ännu men det kommer hända vad det lider.

Ja, mycket mer än så hade jag inte att säga just nu. På återseende!

—–

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,