Namnlösa bloggen

The blog formerly known as OMG! Kubuntu!, Open source, funderingar och annat

One of those days…


Ja, som titeln säger, det var en sån dag. Vi skulle åka till Boden och bada på äventyrsbadet (eller vad det nu kallas).

Det hela började med att min fru och hennes son rykte ihop och det var oklart om vi skulle åka nånstans överhuvudtaget. När vi kom till bilen och jag satte nyckeln i låset märkte jag genast att nåt var fel – centrallåset funkade inte – och det brukar i regel betyda en sak: urladdat batteri. Huruvida det verkligen var det som var problemet återstår att se, för det lutar mer åt att det är nåt elfel, det stod klart efter ett misslyckat försök med starthjälp. Vi fick då låna svärfars bil och kunde till slut komma oss iväg.

När vi hade kört knappt halvvägs insåg vi att 5-åringens badbyxor inte var med, men vi tänkte att vi köper när vi kommer till badhuset. En mil senare hör jag ett skrik från baksätet, det är min fru som har drabbats av sendrag i vaden och det verkade bara bli värre och värre, så jag försöker hitta nåt ställe att lämna vägen så vi kan stanna och hon får röra på sig. Till sist hittar jag ett lämpligt ställe och efter ett kort stopp är vi på väg igen. När vi kommer fram till badhuset ska vi då köpa badbyxorna. Vilka ockerpriser!! Jag var ganska säker på att badbyxorna skulle vara dyra, men inte så dyra, kostade väl kanske dubbelt så mycket som jag tänkte.

Väl inne på badhuset var allt bra och vi hade kul den stund vi var där, men när vi sedan kom ut till bilen upptäckte jag att lyset var på. Utan att lasta in våra badkläder satte jag mig bakom ratten för att försöka starta bilen, wweee wweee wweee – så lät det. Jaha, då var det bara att jaga tag på nån som hade startkablar och tid att hjälpa oss. Jag har ju startkablar i vår egen bil, det var ju dem som vi hade använt oss av tidigare på dagen, så om vi bara hade haft dem hade vi ju bara kunnat haffa vilken bil som helst och frågat om de kunnat hjälpa oss. Lyckligtvis tog det ändå inte lång stund innan jag fick tag på en man som kunde hjälpa till. Vi kopplade ihop bilarna men det verkade inte som att det skulle hjälpa, wweee wwee wwe ww lät det. Vi försökte en stund, men så plötsligt startade den. Jag tackade mannen för hjälpen och vi kunde köra hemmåt.

Vi kom oss hem helskinnade och nu (kl 22 på kvällen) så verkar det som att det är slut på missöden – fast det är ju 2 timmar kvar till midnatt så allt kan hända – jag kanske halkar i badrummet eller snubblar i hallen, eller varför inte en hårddiskkrasch, det var ett tag sen jag gjorde en backup.

Nåja, nu ska ”pensionären” knyta sig, det har varit en lång dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: