Namnlösa bloggen

The blog formerly known as OMG! Kubuntu!, Open source, funderingar och annat

Månadsarkiv: mars 2010

En liten varning


Jag tänkte berätta lite om något som jag var med om för ett par månader sedan.

Jag och min dotter hade varit och hälsat på mina föräldrar över dagen. När vi skulle åka hem stötte vi på en bekant som jag inte sett på ett tag. Vi pratade lite och han frågade vad jag gjorde nuförtiden. Jag är ju föräldraledig f.n. men när föräldraledigheten tar slut ska jag hitta mig ett nytt jobb. Då tipsade han mig om en föreläsning där man skulle få lära sig att tjäna lite extrapengar. Han var lite hemlighetsfull och jag frågade inte så mycket för jag tänkte att ”en föreläsning kan ju aldrig skada”.

När jag kom till lokalen där föreläsningen skulle vara så insåg jag att det var en inträdesavgift på 50 kr. Som tur(?) var hade inte min bekanta tänkt att jag skulle betala det själv när det var han som bjudit in mig. Vi satte oss sedan ner och väntade på att allt skulle börja. Under tiden passade han på att presentera mig för några av de andra som var där, och det var väl det och det faktum att de flesta som var där hade klätt upp sig i kostym eller liknande som gjorde att jag började ana lite oråd.

Det hela drog igång och föreläsaren presenterades. Han var ganska duktig på att prata och började med att berätta lite om vad som hänt på vägen dit för att locka till skratt. Sedan kom introduktionen av det här företaget som ligger bakom allting. Amway. Jag hade vid det tillfället inte hört talas om dem men talaren presenterade dem som ett ”fantastiskt” företag, och visade med sitt bildspel på siffror angående omsättning och liknande samt berättade att det var ett familjeföretag som inte var börsnoterat. Allting framställdes som så fantastiskt bra. Jag var ju redan när föreläsningen började ganska skeptisk till det hela, och inte blev jag mindre skeptisk när talaren började prata om vilka personer de söker. Det framställdes i ganska raka ordalag att de personer som de sökte skulle vara personer som trodde på företaget och liksom redan sökte efter dem (utan att veta det). De som inte ”såg möjligheten” var helt enkelt inte rätt personer.

Det började mer och mer likna ett väckelsemöte och talaren repeterade flera gånger hur skönt det skulle bli att ”slippa ställa väckaren och kliva upp varje morgon”. För det var ju en stor del av föreläsningen, att tala om för åhörarna vilka ”losers” alla som har ett vanligt jobb är. Det påtalades även flera gånger hur bra det skulle vara att få med sig sin partner i Amway, antagligen för att den som står en närmast inte ska kunna ”sätta grillor i huvet” på dig och berätta hur korkat alltsammans är.

Grejen med Amway är att man på sätt och vis blir egenföretagare, man säljer deras artiklar via hembesök, men för att verkligen tjäna några pengar måste man värva nya medlemmar och hoppas att de är duktiga försäljare, för man får nämligen provision på deras inkomst. Det liknar ju i allra högsta grad ett pyramidspel, men det som skiljer sig från det är att personer som blivit värvade faktiskt kan tjäna mer än de som värvat dem, och det samt att de faktiskt säljer något gör att Amway slipper undan lagens långa arm. Det kallas för ”nätverksförsäljning” eller ”Multi-level marketing”.

När föreläsningen väckelsemötet var slut var jag ordentligt skeptisk till allting, men jag följde ändå med och tog en kaffe och smörgås i cafeterian. Det kostade också pengar såklart, fast jag slapp undan betalningen även den gången. Vi satte oss ner vid ett bord och strax anslöt flera av de som jag blivit presenterade för tidigare. Nu ville de alltså värva mig, det var alldeles uppenbart, och de pratade om produkterna och hur fantastiska de var. Nästan alla hade börjat använda kosttillskott med Omega-3 (från Amway såklart), och alla bekymmer var som bortblåsta för alla utom en (jag gissar att han inte var särskilt nöjd som Amway-företagare), men han fick en ”diskret” liten knuff i armen av sin fru. Nu var det så dags att ta fram papperna med medlemsuppgifter och ett kontrakt samt info om de olika startpaketen som man var tvungen att köpa om man ville bli medlem. Ju dyrare desto bättre för mig själv skulle det vara. Diplomat som jag är (på gott och ont, denna gången ont) så sa jag ju såklart inte vad jag tyckte och att jag inte alls var intresserad av att bli blåst, utan jag sa att jag behövde fundera lite och läsa på innan jag bestämde mig. Jag skulle då få låna en folder med info om Amway samt en CD där någon höjdare pratade (förmodligen i väckelsemötesstil). Bara det där att man inte får behålla den utan ska tvingas lämna tillbaka den är ju verkligen bra uträknat, då kan ju den som tvekar bli utsatt för ännu mer påtryckningar. Min bekant frågade mig även flera gånger om han inte kunde få komma hem till mig och min fru och gå igenom allt lite mer ingående, för ”det kan ju vara lite svårt att greppa allt vid första kontakten”. Detta avböjde jag dock.

När jag promenerade hem bannade jag mig själv för att jag inte hade sagt ifrån ordentligt, nu var jag ju tvungen att ge tillbaka foldern nästa vecka (det är tydligen väckelsemöte varje måndag så att alla ska vara kvar i sin lilla bubbla), inte för att jag var rädd att bli påverkad att gå med, men för att jag skulle vara tvungen att träffa dem igen. Väl hemma slog jag genast på datorn och började googla på Amway och annat de tagit upp. Det verkar ju sannerligen vara många som har kommit i kontakt med dem på ett eller annat sätt.

Det tragiska i allt detta är att min bekant och säkerligen många andra av de som är medlemmar verkligen tror att de ska bli ekonomiskt oberoende (att leva på nätverket under dem), att de ska slippa ”ställa väckaren och kliva upp varje morgon”. Just de orden använde han sig av när jag pratade med honom på telefon ett par dagar senare, och att om man bara kunde värva 2 personer/månad så skulle man bli ekonomiskt oberoende efter ca 5 år (har jag för mig). Jag kände inte att det var nån vits med att försöka diskutera huruvida han eller någon annan verkligen skulle bli rik genom Amway, utan jag sa helt enkelt att det inte var nåt för mig och önskade honom lycka till. Jag gjorde också upp med honom att jag helt enkelt skulle lämna foldern jag lånat på kapphyllan där vi hängt av oss kläderna.

Jag tvivlar inte på att det går att tjäna pengar genom Amway, men det är förmodligen väldigt tidsödande, och ekonomiskt oberoende är det nog ytterst få som blir. Dryga ut inkomsten varje månad? Du få mest troligt jobba så många timmar att det ändå inte lönar sig. Min bekant verkade ha jobbat sig upp en liten bit och fick förmodligen ut nån tusenlapp extra, hoppas bara att han har tid över för att göra nåt för den.

Fast vad vet jag förresten, jag kunde ju inte se möjligheten…

Glädje


Jag är så glad! Det visade sig bara vara bilbatteriet som felade. Nu sitter det ett annat batteri i bilen som inte gick att spänna fast, så vi kan inte köra den ändå men jag ska se om det går att ladda det första batteriet. Annars får vi köpa ett nytt batteri, och det blir ju i alla fall betydligt billigare än att behöva lämna in bilen på verkstad.

Jag har funderat lite och jag tror att jag ska installera kommande betaversion av Kubuntu Lucid Lynx när den släpps på torsdag, och då kan det kanske dyka upp en liten ”sneak peak” här på bloggen.

One of those days…


Ja, som titeln säger, det var en sån dag. Vi skulle åka till Boden och bada på äventyrsbadet (eller vad det nu kallas).

Det hela började med att min fru och hennes son rykte ihop och det var oklart om vi skulle åka nånstans överhuvudtaget. När vi kom till bilen och jag satte nyckeln i låset märkte jag genast att nåt var fel – centrallåset funkade inte – och det brukar i regel betyda en sak: urladdat batteri. Huruvida det verkligen var det som var problemet återstår att se, för det lutar mer åt att det är nåt elfel, det stod klart efter ett misslyckat försök med starthjälp. Vi fick då låna svärfars bil och kunde till slut komma oss iväg.

När vi hade kört knappt halvvägs insåg vi att 5-åringens badbyxor inte var med, men vi tänkte att vi köper när vi kommer till badhuset. En mil senare hör jag ett skrik från baksätet, det är min fru som har drabbats av sendrag i vaden och det verkade bara bli värre och värre, så jag försöker hitta nåt ställe att lämna vägen så vi kan stanna och hon får röra på sig. Till sist hittar jag ett lämpligt ställe och efter ett kort stopp är vi på väg igen. När vi kommer fram till badhuset ska vi då köpa badbyxorna. Vilka ockerpriser!! Jag var ganska säker på att badbyxorna skulle vara dyra, men inte så dyra, kostade väl kanske dubbelt så mycket som jag tänkte.

Väl inne på badhuset var allt bra och vi hade kul den stund vi var där, men när vi sedan kom ut till bilen upptäckte jag att lyset var på. Utan att lasta in våra badkläder satte jag mig bakom ratten för att försöka starta bilen, wweee wweee wweee – så lät det. Jaha, då var det bara att jaga tag på nån som hade startkablar och tid att hjälpa oss. Jag har ju startkablar i vår egen bil, det var ju dem som vi hade använt oss av tidigare på dagen, så om vi bara hade haft dem hade vi ju bara kunnat haffa vilken bil som helst och frågat om de kunnat hjälpa oss. Lyckligtvis tog det ändå inte lång stund innan jag fick tag på en man som kunde hjälpa till. Vi kopplade ihop bilarna men det verkade inte som att det skulle hjälpa, wweee wwee wwe ww lät det. Vi försökte en stund, men så plötsligt startade den. Jag tackade mannen för hjälpen och vi kunde köra hemmåt.

Vi kom oss hem helskinnade och nu (kl 22 på kvällen) så verkar det som att det är slut på missöden – fast det är ju 2 timmar kvar till midnatt så allt kan hända – jag kanske halkar i badrummet eller snubblar i hallen, eller varför inte en hårddiskkrasch, det var ett tag sen jag gjorde en backup.

Nåja, nu ska ”pensionären” knyta sig, det har varit en lång dag.

Tråkiga nyheter från Linux Mint


Tråkiga nyheter når oss från Linux Mint communityn. Clem (distributionens grundare och huvudutgivare) meddelade igår på den officiella bloggen att moderatorn och medhälparen på Linux Mint Forums ”Husse” har avlidit.

Jag kände inte Husse men han syntes överallt på forumet, ständigt hjälpandes andra. Förslag om att döpa kommande release till just Husse (ist. för Isadora) har dykt upp på forumet och jag stödjer detta fullt ut.

Vila i frid.

Vägen till Linux


OK, här kommer då alltså det första riktiga inlägget. Jag skaffade mig magsjuka strax efter att jag skapat den här bloggen så jag kunde inte riktigt förmå mig att skriva nåt.

Tanken med bloggen var att skriva om GNU/Linux och Open Source i allmänhet, samt även saker från vardagen. Sånt som man retar sig på eller vill skratta åt.

Jag använder mig för närvarande av LinuxMint 7 på min laptop. För dem som inte vet det så kommer LinuxMint i standardutförande (Main edition alltså) med GNOME-skrivbordet. Det är nästan uteslutande GNOME jag har använt mig av sen min migration till Linux för knappt två år sedan. Det hela började med Ubuntu 8.04 som jag körde i ett år innan uppgraderingsnerverna började pocka på. Jag hade vid det tillfället börjat se en del på KDE-skrivbordet och tyckte att det skulle vara en bra idé att testa Kubuntu just då, eftersom jag ändå skulle uppgradera. Passade det inte kunde jag ju bara installera Ubuntu utan att behöva bekymra mig alltför mycket om att återställa inställningar. Sagt och gjort, jag körde in Kubuntu 9.04, och även om jag tyckte om utseendet så var det nåt som inte kändes rätt just då. Lite svårt att lägga fingret på det men det kan ha varit en kombination av några kritiska buggar och min ovana vid KDE, det slutade helt enkelt med att jag gav upp efter en månad och vid det tillfället såg jag att LinuxMint 7 som bygger på Ubuntu 9.04 hade släppts. Jag laddade hem cd-avbildningen och testkörde en stund innan jag till slut hade blivit övertygad och dubbelklickade på ikonen för att installera.

Nu sitter jag alltså nästan ett år senare och tittar mot KDE igen. Jag har testkört Kubuntu 9.10 samt alpha 3 av Kubuntu 10.04 som ska släppas i slutet av April, och det var nog när jag testade alphareleasen av kommande Kubuntu som jag till slut bestämde mig för att göra ett försök till med KDE. De problem jag upplevt var borta och allting kändes ganska spännande.

Framöver har jag tänkt göra en liten ”recension” av kommande Kubuntu, men det här var nog allt för idag.

Hello world!


Allra första inlägget i min allra första blogg, och fler inlägg är det tänkt att det ska bli.